Elva

Elva, den elfte boken om A-gruppen i Arne Dahls tappning, skiljer sig från de övriga tio såtillvida att det är en berättelsesamling innanför en ram i stil med Boccaccios medeltida Decamerone; tio poliser flyr samtidspesten i storstaden, söker sig ut på landet till en herrgård och kommer till tals var och en för sig. Under kvällens lopp uppenbarar sig en elfte person, som så småningom presenterar sig som sällskapsvärden och författaren Arne Dahl: allsmäktig livgivare och suddare i den här moderna variationen på Agatha Christies Tio små negerpojkar. A-gruppen är upplöst, bortsuddad, sedan ett år tillbaka, och man samlas nu privat för att stämma av. De tio berättelserna blir till en novellsamling i stil med Jan Arnalds Klä i ord från 1997; senmodernistiska iscensättningar i Jorge Luis Borges stil, fulla av dubbelgångare, mördare och författare, realiserade fiktioner och fiktionaliserade realiteter i sann janarnaldskt postromantisk stil. Boken fungerar som en dubbel brygga, tillbaka till Jan Arnalds höglitterära författarskap och vidare fram mot en fortsättning av hans arnedahlska populärlitterära övningar.