"Dina brev lägger jag under madrassen"

"Käraste Astrid!
Vi som lovade att inte visa varandras brev för någon! Och nu ska de bli en bok. Jag vågar inte tänka på vad Sara, 13, hade tagit sig till. Vem som helst kommer att kunna läsa. Allt det som var bara mellan oss. Det skulle vara intressant att veta vad du hade tyckt om det. Du får ju ingen chans att vare sig censurera eller redigera. Nu blir det som vi sa på bibelskolan i Orsa: Allt ska fram i ljuset!"

Under några år i början av 1970-talet brevväxlade Astrid, född 1907, intensivt med Sara, född 1958. Att det i ålder skiljde drygt femtio år bekom ingen av dem. Det var två "besläktade själar" som utbytte tankar om livet, kärleken och hur svårt det är att vara människa.

Med åren blev det längre mellan breven, men kontakten upphörde inte helt förrän efter Astrid Lindgrens död 2002. Sammanlagt består samlingen av mer än åttio brev.

Denna unika brevväxling visar en mindre känd sida av författaren. Men framför allt visar den hur mycket det betyder för en ung människa att bli sedd och bekräftad under de kanske mest sårbara åren i livet.